REMOTE_USERLink to this heading#This document describes how to make use of external authentication sources in\nyour Django applications. This type of authentication solution is typically\nseen on intranet sites, with single sign-on solutions such as IIS and\nIntegrated Windows Authentication or Apache and mod_authnz_ldap, CAS,\nWebAuth, mod_auth_sspi, etc.
\nWhen the web server takes care of authentication it typically provides the\nauthenticated user as REMOTE_USER. In Django, this value is made available\nin request.META (as REMOTE_USER when\nsupplied as an environment variable, as in WSGI, or HTTP_REMOTE_USER when\nsupplied via an HTTP header, as in ASGI). Django can be configured to make use\nof the REMOTE_USER value using the RemoteUserMiddleware or\nPersistentRemoteUserMiddleware, and\nRemoteUserBackend classes found in\ndjango.contrib.auth.
Först måste du lägga till django.contrib.auth.middleware.RemoteUserMiddleware i inställningen MIDDLEWARE efter django.contrib.auth.middleware.AuthenticationMiddleware:
MIDDLEWARE = [\n "...",\n "django.contrib.auth.middleware.AuthenticationMiddleware",\n "django.contrib.auth.middleware.RemoteUserMiddleware",\n "...",\n]\nDärefter måste du ersätta ModelBackend med RemoteUserBackend i inställningen AUTHENTICATION_BACKENDS:
AUTHENTICATION_BACKENDS = [\n "django.contrib.auth.backends.RemoteUserBackend",\n]\nWith this setup, RemoteUserMiddleware will detect the username in\nrequest.META['REMOTE_USER'] (or request.META['HTTP_REMOTE_USER'] under\nASGI) and will authenticate and auto-login that user\nusing the RemoteUserBackend.
Var medveten om att just denna inställning inaktiverar autentisering med standard ModelBackend. Detta innebär att om värdet REMOTE_USER inte är inställt kan användaren inte logga in, inte ens med hjälp av Djangos administratörsgränssnitt. Genom att lägga till 'django.contrib.auth.backends.ModelBackend' i listan AUTHENTICATION_BACKENDS kommer ModelBackend att användas som reserv om REMOTE_USER saknas, vilket kommer att lösa dessa problem.
Djangos användarhantering, till exempel vyerna i contrib.admin och kommandot createsuperuser, integreras inte med fjärranvändare. Dessa gränssnitt fungerar med användare som är lagrade i databasen oavsett AUTHENTICATION_BACKENDS.
Om din autentiseringsmekanism använder en anpassad HTTP-header och inte REMOTE_USER, kan du skapa en underklass till RemoteUserMiddleware och ställa in attributet header till önskad request.META-nyckel. Till exempel:
mysite/middleware.py from django.contrib.auth.middleware import RemoteUserMiddleware\n\n\n class CustomHeaderRemoteUserMiddleware(RemoteUserMiddleware):\n header = "HTTP_AUTHUSER"\nDenna anpassade middleware används sedan i inställningen MIDDLEWARE istället för django.contrib.auth.middleware.RemoteUserMiddleware:
MIDDLEWARE = [\n "...",\n "django.contrib.auth.middleware.AuthenticationMiddleware",\n "mysite.middleware.CustomHeaderRemoteUserMiddleware",\n "...",\n]\nOm du behöver mer kontroll kan du skapa din egen autentiseringsbackend som ärver från RemoteUserBackend och åsidosätta ett eller flera av dess attribut och metoder.
REMOTE_USER endast på inloggningssidorLink to this heading#Autentiseringsmellanvaran RemoteUserMiddleware förutsätter att HTTP-förfrågningshuvudet REMOTE_USER finns med i alla autentiserade förfrågningar. Detta kan vara förväntat och praktiskt när grundläggande HTTP-autentisering med htpasswd eller liknande mekanismer används, men med Negotiate (GSSAPI/Kerberos) eller andra resurskrävande autentiseringsmetoder konfigureras autentiseringen i HTTP-frontservern vanligtvis bara för en eller ett fåtal inloggningsadresser, och efter en lyckad autentisering är det meningen att applikationen själv ska upprätthålla den autentiserade sessionen.
PersistentRemoteUserMiddleware ger stöd för detta användningsfall. Den kommer att behålla den autentiserade sessionen tills användaren uttryckligen loggar ut. Klassen kan användas som en drop-in-ersättning av RemoteUserMiddleware i dokumentationen ovan.